Så funkar det.

Vem läser ens här undrar jag? Helt dött. Känns tråkigt.

Förut har jag varit en person som har trivts med att vara själv, inte förstått mig på människor som inte kan vara själv, att de jämt måste göra något. Känns nästan lite så nu, eller jag gillar inte att känna att det inte finns något att göra. Tankar och skit tar över, är trött på allt. Vill lyfta av huvudet av kroppen ett tag. Usch. Han har alltid funnits där, nu är allt skit. Orkar inget.

Det är väl så här det är. Man vänjer sig med tankarna och allt, men det försvinner aldrig. Man vänjer sig, det är knäppt, men vad annars skulle man göra?

Orkar inte vara orolig, ledsen, arg och panikladdad hela tiden. Om allt går vidare får jag väl också göra det.