Oh na na What's my name
Är inte särkilt trött än. Klockan är snart 12. Sitter här och ugglar. På chatten med Julien, om man kan kalla det chatt, vet inte vad jag ska skriva till honom heller, även om jag vill skriva så himla mycket. Ibland orkar man inte. Typ energin försvinner och man går som en zombie, nästan rädd för att namnet som komma online på msn för man är tom och bara vill vara själv..även fast man bara vill vara med personen mer än något annat. Jag vill inte glida isär från honom, men just nu vet jag inget. Det enda jag vet och känner är att jag saknar honom, allt vi har haft och gått igenom och att jag inte kan gå vidare..
Ja, nu blev det såna känslor. Men det är sånt som ligger och gror i huvudet och hjärtat. Just nu känns allt så eländigt. Fortfarande kommer dom stunderna då man inte vet vad man ska göra och man är rädd för att gå lägga sig i sängen om nätterna för man vet att man kommer att ligga vaken länge och tankarna kommer att träda fram även om man så gärna inte vill, och tårar 
Känns som om jag kommit till stadie ett igen, när man ligger och gråter hjärtat ur sig på kvällarna. Det är jobbigt. Usch. Känner sig så ensam samtidigt. Ingen lust att sova..
Jäkla kropp och hjärta, och dumma liv som blir så himla invecklat hela tiden.
