Pour your heart out

Sa att jag skulle sova för länge sen. Men nu ikväll spelade jag Fable 3. Fable är roligt..spelade 2an inna. Spelnörd som jag er, det visste ni inte va Gift mig med min xbox sen jag köpte den haha, bästa köpet på länge 

Postade masor av bilder nyss. Egoboost. Hade på mig min nya kjol som jag hade köpt på rean, den satt ju fint, är inte van med kjolar som har hög midja, eller inte några kjolar alls faktist, vet inte när jag använde en sist haha. Så nu har jag en snygg i min ägo, den ska användas flitigt 

Skulle egentligen skriva massor av annat. I somras var det så lätt att dela med sig av sina känslor. Då ville man skriva av sig hela tiden när man mådde dåligt. Nu när man känner sig ganska normal igen så håller man nästan allt för sig själv igen. Det är lite konstigt. Vill skriva hur allting är och hur det känns, men det känns så privat, men det förra var ju ändå också privat, som jag ändå delade med mig av.
Kärleken är konstig, saker kan förändras så fort så man knappt märker det. Man ska ta vara på varje litet ögonblick. Nu känns det lite som så, man är fortfarande lite rädd och nojjig över saker, men det är nog normalt. Det känns ännu lite nytt. Som om man är lite försiktig men ändå inte, för man vill inte spara på något om något skulle hända, visst låter det knäppt? Att man kan låta en person betyda så mycket <3

Vill inte att detta ska låta fel. Jag är ju glad över att Julien och jag är tillsammans. Mer än glad. Mer överlycklig, som om man inte riktigt kanske förstår det än? Att han har fått tillbaka mig, och jag honom. Vi klarade oss igenom detta. Och det var starkt, iaf för mig. Jag trodde att jag aldrig skulle bli glad igen, inte på flera månader. Att hjärtat inte skulle sluta kännas tungt som en sten. Att se på bilder igen, att minnas. Nu vill jag skapa nya minnen, för på ett sätt är det gamla lite skadat, man vill bygga på något nytt igen.
Jag trodde inte att jag skulle få stå med personen jag älskar i början på det nya året, det hade jag aldrig kunnat tänka mig, och det spelades upp flera gånger för mig i somras när jag var själv. Att jag aldrig mer skulle få träffa Julien eller kyssa honom eller hålla honom, att få se honom igen. Men så fick jag det. Det är sjukt. Jag är sjukt lycklig över det. Tror inte han riktigt förstår.

Men jag tänker ta vara på mig själv mer. Jag har ’krav’. Jag vill bli bättre behandlad än förut, och då menar jag inte att jag blev dåligt behandlad av honom, inte alls, men att han ska tänka på mig lite mer, och visa mer uppskattning, så inte allt blir till en vane sak, att jag alltid kommer att finnas här automatiskt. Jag har faktist känslor. Jag ger ALLT till honom, all kärlek jag har. Och jag vill hela tiden visa vad han betyder för mig, i allt jag gör. Ingenting spelar någon roll så länge jag är tillsammans med honom. Så vill jag känna av honom också. Att jag verkligen betyder något. Jag tänker inte bli behandlad som skit en gång till, eller ingen mer gång alls av någon. Han ska vara glad över att jag väntade och kämpade på, att jag fortfarande ville ha honom tillbaka. Men det vet han nog.

Se där. Där kom alla känslor Det var nog det jag ville skriva. Har ju inte bloggat på länge så nu blev det en hel drös Här säger jag tack och godnatt. Mina små underbara läsare som orkar följa min vardag