Nu kommer det en massa ord

Är inne i en jobbig period där jag tycker att allt omkring mig bara är jobbigt och att ingenting går framåt för mig. För så kan det väl kännas för alla någon gång, men det är besvärligt att behöva känna så flera gånger och man går och gräver ner sig och bara vill dra täcket över huvudet.
Ibland vill jag skriva saker i bloggen men det känns för personligt, för jag vet att vissa personer läser den som annars inte skulle prata med mig, eller som en gång har ”känt” mig utanför bloggen och vill snoka, om man kan säga så, ni som har blogg vet nog vad jag upplever om ni har känt samma sak. Man får väl försöka se bort över det för det är min blogg och jag ska ju kunna skriva vad jag vill. I början var det ju mer som en dagbok.

Så är det ofta som om en blogg blir mer intressant när någon människa har det besvärligt i livet, att allt blir mer spännande att läsa då? Eller jag känner att fler hör av sig än vad man annars skiver om dagarna..

Nu kom ja väl bort lite från ämnet, kanske inte egentligen vill skriva här om vad som händer och sker. Allt känns bara bajs, och då har man ingen lust att blogga om dagens outfit och le in i spegeln för att va glad.

Vill att något bra ska hända snart. Känns som om allting är negativt och inget kul händer. Det tär väldigt mycket på en person som vill vara framåt och ta för sig saker och VERKLIGEN försöker, men man får inget tillbaka. Detta gäller jobb, pengar, utbildning, att få vara med min pojkvän + allt annat. Känns som om jag står still fast jag vill framåt. Ligger mycket mer i bakgrunden men behöver kanske inte skriva ut varenda liten tanke och varje ord ur mitt huvud. Men så har det också blivit, allt gnager och man mal olika dialoger för sig själv ibland, när allt bara går runt runt.

Jobbigt att kämpa hela tiden. Solstrålarna får gärna kika fram snart. Trött på vintern också. Vill ha sommar och ljusa dagar. En ny dag imorgon, hoppas den blir bättre..den blir väl också så som man själv skapar den.