Har kört biiiiil. Det går bättre och bättre. Ni är det finputsningen kvar Försöker ha som mål att senast i oktober ska jag ha tagit körkortet, och det hoppas jag på, men veckorna går fort! Det ska bli väldigt roligt. Har velat ha det länge nu, så nu är det dags, bara att kämpa på, men jag tycker att det är kul!
Denna bil vill jag köpa sen, jag tycker den är väldigt söt och passlig. Finns många fina färger också.
Kära lilla blogg…Det känns som om jag har så mycket att skriva men ändå vet jag inte vad jag ska säga. Känner mig tom men ändå full av känslor. Det känns väldigt jobbigt. Man kämpar emot vissa tankar som dyker upp för man orkar inte, men så blir man ledsen ändå. När ska detta försvinna? Önskar att man kunde stänga av sin mänsklighet, för en liten stund.
Jag vet inte ritkigt vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Seriöst så känns det som om inget har mening just nu, men ändå har allt mening. Eftersom detta tar en vidare, alla små saker som man inte gör, men ändå gör. Låter rörigt och ja..
Har knappt något mål längre, det är som om man måste ha ett mål, annars har man ingenting. Men inget känns kul och man bara gör det för man måste.
Alla ser så glada ut. Verkar det som nu. Man undrar när man själv ska få vara glad på riktigt igen. Känner mig olycklig och vilsen i kroppen och huvudet. Undrar om allt verkligen är som det ska, om allt blev som det blev för att det var meningen i slutändan? Tror man aldrig kan få svar på något sånt.
Tror inte att saker och ting går att fundera över mer, ändå så funderar man. Undrar hur livet ska fungera. Det är som om jag vill gå vidare i huvudet, men kroppen och hjärtat går inte i samma tempo och släpar efter.
Jag undrar vart jag är om 3 år.
För det här känns inte som verkligheten. Men det är min verklighet, men det känns verkligen inte som det. Overkligt.
Vill krypa ner i ett litet hål och gömma mig för alla känslor.
Har försökt göra något idag men allt blir bara halvdant. Grävde ur garderoben och pysslade så det blev lite finare, men det är inte klart, allt ligger på golvet istället, sånt som ska slängas osv. Får se hur länge det kommer att ligga där. Alla mina nya saker är nerpackade i kartonger, är trött på alla kartonger, vill ha upp mina fina saker.
Ska lägga upp min förra datorskärm och chassi på Blocket.se idag för att försöka få det sålt. Köpte en ny skärm och dator för någon månad sedan. Ut med det svarta och in med vitt! Blev iaf fint.
Jag vet fortfarande inte hur jag känner med allt som pågår, om man ska gå vidare och glömma, men ändå så håller jag kvar allt för jag tror att det ska komma tillbaka. Vet inte hur man släpper taget om någon efter 5år. Han var min bästa vän också.. Det känns helt sjukt. Går varken i hjärta eller hjärna. Bråkar med mig själv varje dag. Allt känns så hopplöst. Vissa dagar har gått bättre än andra, men ibland sätter jag mig bara ner och gråter från ingenstans, kan börja gråta var som helst.
Jag kanske ska söka ett nytt jobb som jag funderar över, men jag vet inte om det är bra. Om det är som om jag springer ifrån allting, för det kanske inte blir bra på den nya platsen heller, bara för att jag tror det? För att man vill ha något nytt nu och fokusera sig på. Massor av tankar om allting.
Ville inte att det skulle bli ett tråkigt inlägg, men det bara kommer.