I denna stund så sitter jag på flyget från Skavsta flygplats som ska ta mig till Frankfurth Hahns flygplats. Vi har precis lyft! Det är två timmars resväg. Det går ganska fort. Ska försöka sova lite nu på planet eftersom jag gick upp så tidigt och det är fortfarande runt sex timmar innan jag är hemma hos Julien! Länge! Har med mig en intressant bok som jag ska läsa lite i också, en konst bok.

Det jag tycker är läskigt med när man flyger är när man ska landa. Eftersom man inte alltid ser när man ska slå ner i marken, blir lite småskraj ibland, speciellt om man flyger när det är mörkt ute eller om man inte sitter vid ett fönster, då är det läskigt! Men jag är inte speciellt flygrädd, har flugit så många gånger nu, och det är skönt att det går så snabbt. När jag landar så ska jag åka buss och tåg!

Det bär av till min underbra bebi igen. Den 19 oktober åker jag till honom! Denna gång stannar jag bara 2 veckor, men det passar bra just nu. Orkar inte vara runt hans mamma längre än det. Får se vad hon bjuder på för "överraskningar" den här gången.
Men nu ska jag inte vara för negativ! Orkar inte att andra ska förstöra mitt humör, ut med alla negativa människor ur livet Det ska bli kul att få träffa Julien igen, han var hos mig förra gången, och det var i augusti om jag inte minns helt fel haha. Han kommer till mige igen i jul, så vi firar jul i Sverige tillsammans, det ska bli alldeles underbart, så får han se riktiga svenska jultraditioner. Mysigt!

Trippen ner till honom blir lite annorlunda denna gång. Eftersom jag måste flyga ner till Frankfurth Hahn. Jag har bara flygit ner dit en gång tidigare men då hämtade Julien mig med bil. Denna gång måste jag åka buss och två tågbyten för att komma till honom. Så jag är lite spänd, att hitta rätt tåg osv, komer att vara lite läskigt. Det är så stort där, men det ska nog gå bra!Alt detta pga Ryanair stänger ner flygen till Karlsruhe baden-baden under vintern, mycket dåligt! För nu måste vi lägga ner mer pengar på att träffa varandra, men men. Vi vill ju träffas Tur att jag fick jobb denna månad!

Så ligger det till, ser ändå fram emot resan att få träffa honom igen!

Inspirationen har varit lite torr. Skrivandet har inte varit på min sida på några dagar nu. Men känner att jag måste skriva några rader så ni vet att bloggen och jag lever

Måndag igen då. Veckorna går snabbt! Idag måste jag börja plugga på en rapport som ska in om en månad. Mycket skola igen. Och mycket att tänka på. Har mer allvarligt börjat leta hur det går med studier i Tyskland nu. För det lutar åt det hållet att det blir jag som måste flytta om vi ska fortsätta ses, Julien och jag. Vi måste ta det till en ny nivå om det ska funka. Det är fortfarande väldigt struligt eftersom vi inte får träffas när vi själva vill (!!!!!!!!!). Blir så arg och besviken men jag hoppas och kämpar fortfarande, ett litet tag till på att det ska bli vi två, men ärligt så är jag väldigt trött också..

Hmm..Jaa.
Det är mycket som man måste tänka på om man ska flytta utomlands. Men jag hoppas att jag får ett sommarjobb denna sommar så att jag kan spara pengar till om det skulle bli så, jag vill inte ge mig iväg någonstans utan pengar. Så kan jag inte besluta mig för om jag ska ta mig en utbildning i Sverige eller Tyskland. Om jag väljer Sverige och jag sen ska flytta till Tyskland, om den är giltig då osv. Massor av saker att ta reda på, mycket press också. Men man vet inte hur bra Sverige är innan man behöver fatta ett sånt här beslut, det är svårt. Sverige är verkligen ett suveränt land när det kommer till skola och arbete.

Det är ju alla hjärtansdag idag. Då kanske man tänker lite extra på kärleken?
Nu har jag äntligen hittat min prins och jag är så glad över att jag har honom i mitt liv igen. Efter allting som vi har gått igenom. Det har varit riktigt kämpigt vissa dagar och månader. Men vi har ändå hållt samman eller förts ihop igen. Det betyder ju att man verkligen älskar varandra. Vi gör det, vi vet att det är något speciellt som vi har, och då vill man hålla kvar det och verkligen kämpa även fast det är väldigt jobbigt ibland med distandförhållande (Tyskland-Sverige). Vissa tror man är galen som verkligen håller ut för det här. Andra skulle inte klara det. Det är olika.

Julien är mitt lilla hjärta. Han är min första pojkvän jag haft, och han är den kille som jag någonsin har känt såhär starkt för. Allting är speciellt med honom och jag hoppas och tror att vi kommer att vara tillsammans och bygga ett liv ihop, jag vill verkligen det En dag flyttar han till mig eller jag till honom, och då kan vi vara tillsammans föralltid..hihi, som en liten fairytale Det är ju det man vill med personen som man älskar.

För nu när man är äldre så vill man bygga ett liv tillsammans. Inte bara "ha roligt- flickvän pojkvän", utan stötta varandra genom allting och bygga något nytt ihop. Jag längtar efter den dagen vi kan vara tillsammans varje dag

Jag vill träffa min baby NU. Vi har en massa strul just nu. Det är inget dåligt mellan oss två men det finns typ andra som vill förstöra? Förstår inte riktigt varför andra ska göra det så svårt för oss två, som redan har det jobbigt som måste vara ifrån varandra hela tiden. Vi älskar varandra och vill vara tillsammans. Varför är det så svårt för andra att förstå?
Speciellt efter allting som hände i sommras. Hans breakup och nu är vi tillsammans igen. Jag har knappt hunnit tänka på hur lycklig jag är över det för nu kom det visst massa andra problem i mellan. Från hans sida så vill inte föräldern att vi ska träffas. Hon har inte sagt det rakt ut men allting tyder på det och jag blir så jäkla förbannad. Det är inte hennes sak att bestämma. Hon kan inte bestämma över vårat förhållande, speciellt inte när vi har varit tillsammans i 2.5 år. Det är bara sjukt. Så nästa gång vi ska träffas är i slutet på april (!!!!). Gissa om jag blir arg och trött. Men han ska iallafall komma hem till mig då, det är jag glad över. Jag kanske ska åka till honom två veckor innan så åker vi hem tillsammans, om biljetten inte är svindyr osv. Får se hur det blir. Måste ta ett snack då...

Det här tär verkligen..och ibland undrar jag om jag orkar. Men jag tänker inte låta någon annan förstöra för oss två när vi verkligen har hittat tillbaka till varandra. Eller jag har alltid velat vara med honom, men ni förstår. Nu är vi tillsammans och tänker vara det.

Känner mig som en barnunge ibland. Som hon tror hon kan styra och ställa över, men det här gör mig bara arg. Speceillt för att hon inte har pratat med mig innan jag åkte från honom för några veckor sen. Då kunde hon ha sagt allting till mig, varför hon inte vill att vi ska ses så ofta osv. Hon säger att det är pga hans skola, men jag förstör inte hans skolgång.
Jag är inte 14år längre, och inte Julien heller, jag är snart 22 och han 20. Hon kan inte styra över vårat förhållande, det ska jag se till att hon förstår.