Det bär av till min underbra bebi igen. Den 19 oktober åker jag till honom! Denna gång stannar jag bara 2 veckor, men det passar bra just nu. Orkar inte vara runt hans mamma längre än det. Får se vad hon bjuder på för "överraskningar" den här gången.
Men nu ska jag inte vara för negativ! Orkar inte att andra ska förstöra mitt humör, ut med alla negativa människor ur livet Det ska bli kul att få träffa Julien igen, han var hos mig förra gången, och det var i augusti om jag inte minns helt fel haha. Han kommer till mige igen i jul, så vi firar jul i Sverige tillsammans, det ska bli alldeles underbart, så får han se riktiga svenska jultraditioner. Mysigt!

Trippen ner till honom blir lite annorlunda denna gång. Eftersom jag måste flyga ner till Frankfurth Hahn. Jag har bara flygit ner dit en gång tidigare men då hämtade Julien mig med bil. Denna gång måste jag åka buss och två tågbyten för att komma till honom. Så jag är lite spänd, att hitta rätt tåg osv, komer att vara lite läskigt. Det är så stort där, men det ska nog gå bra!Alt detta pga Ryanair stänger ner flygen till Karlsruhe baden-baden under vintern, mycket dåligt! För nu måste vi lägga ner mer pengar på att träffa varandra, men men. Vi vill ju träffas Tur att jag fick jobb denna månad!

Så ligger det till, ser ändå fram emot resan att få träffa honom igen!

Inspirationen har varit lite torr. Skrivandet har inte varit på min sida på några dagar nu. Men känner att jag måste skriva några rader så ni vet att bloggen och jag lever

Måndag igen då. Veckorna går snabbt! Idag måste jag börja plugga på en rapport som ska in om en månad. Mycket skola igen. Och mycket att tänka på. Har mer allvarligt börjat leta hur det går med studier i Tyskland nu. För det lutar åt det hållet att det blir jag som måste flytta om vi ska fortsätta ses, Julien och jag. Vi måste ta det till en ny nivå om det ska funka. Det är fortfarande väldigt struligt eftersom vi inte får träffas när vi själva vill (!!!!!!!!!). Blir så arg och besviken men jag hoppas och kämpar fortfarande, ett litet tag till på att det ska bli vi två, men ärligt så är jag väldigt trött också..

Hmm..Jaa.
Det är mycket som man måste tänka på om man ska flytta utomlands. Men jag hoppas att jag får ett sommarjobb denna sommar så att jag kan spara pengar till om det skulle bli så, jag vill inte ge mig iväg någonstans utan pengar. Så kan jag inte besluta mig för om jag ska ta mig en utbildning i Sverige eller Tyskland. Om jag väljer Sverige och jag sen ska flytta till Tyskland, om den är giltig då osv. Massor av saker att ta reda på, mycket press också. Men man vet inte hur bra Sverige är innan man behöver fatta ett sånt här beslut, det är svårt. Sverige är verkligen ett suveränt land när det kommer till skola och arbete.

Det är ju alla hjärtansdag idag. Då kanske man tänker lite extra på kärleken?
Nu har jag äntligen hittat min prins och jag är så glad över att jag har honom i mitt liv igen. Efter allting som vi har gått igenom. Det har varit riktigt kämpigt vissa dagar och månader. Men vi har ändå hållt samman eller förts ihop igen. Det betyder ju att man verkligen älskar varandra. Vi gör det, vi vet att det är något speciellt som vi har, och då vill man hålla kvar det och verkligen kämpa även fast det är väldigt jobbigt ibland med distandförhållande (Tyskland-Sverige). Vissa tror man är galen som verkligen håller ut för det här. Andra skulle inte klara det. Det är olika.

Julien är mitt lilla hjärta. Han är min första pojkvän jag haft, och han är den kille som jag någonsin har känt såhär starkt för. Allting är speciellt med honom och jag hoppas och tror att vi kommer att vara tillsammans och bygga ett liv ihop, jag vill verkligen det En dag flyttar han till mig eller jag till honom, och då kan vi vara tillsammans föralltid..hihi, som en liten fairytale Det är ju det man vill med personen som man älskar.

För nu när man är äldre så vill man bygga ett liv tillsammans. Inte bara "ha roligt- flickvän pojkvän", utan stötta varandra genom allting och bygga något nytt ihop. Jag längtar efter den dagen vi kan vara tillsammans varje dag

Jag vill träffa min baby NU. Vi har en massa strul just nu. Det är inget dåligt mellan oss två men det finns typ andra som vill förstöra? Förstår inte riktigt varför andra ska göra det så svårt för oss två, som redan har det jobbigt som måste vara ifrån varandra hela tiden. Vi älskar varandra och vill vara tillsammans. Varför är det så svårt för andra att förstå?
Speciellt efter allting som hände i sommras. Hans breakup och nu är vi tillsammans igen. Jag har knappt hunnit tänka på hur lycklig jag är över det för nu kom det visst massa andra problem i mellan. Från hans sida så vill inte föräldern att vi ska träffas. Hon har inte sagt det rakt ut men allting tyder på det och jag blir så jäkla förbannad. Det är inte hennes sak att bestämma. Hon kan inte bestämma över vårat förhållande, speciellt inte när vi har varit tillsammans i 2.5 år. Det är bara sjukt. Så nästa gång vi ska träffas är i slutet på april (!!!!). Gissa om jag blir arg och trött. Men han ska iallafall komma hem till mig då, det är jag glad över. Jag kanske ska åka till honom två veckor innan så åker vi hem tillsammans, om biljetten inte är svindyr osv. Får se hur det blir. Måste ta ett snack då...

Det här tär verkligen..och ibland undrar jag om jag orkar. Men jag tänker inte låta någon annan förstöra för oss två när vi verkligen har hittat tillbaka till varandra. Eller jag har alltid velat vara med honom, men ni förstår. Nu är vi tillsammans och tänker vara det.

Känner mig som en barnunge ibland. Som hon tror hon kan styra och ställa över, men det här gör mig bara arg. Speceillt för att hon inte har pratat med mig innan jag åkte från honom för några veckor sen. Då kunde hon ha sagt allting till mig, varför hon inte vill att vi ska ses så ofta osv. Hon säger att det är pga hans skola, men jag förstör inte hans skolgång.
Jag är inte 14år längre, och inte Julien heller, jag är snart 22 och han 20. Hon kan inte styra över vårat förhållande, det ska jag se till att hon förstår.

I miss holding hands.
I miss him bending down to kiss me.
I miss his arms around me.
I miss him looking me in the eyes.
I miss him smiling towards me.
I miss the feeling he gave me that everything will be alright.
I miss his comfort.
I miss him saying “I love you”.
I miss talking to him about random things.
I miss the feelings when I could just dial him and talk for ages.
I miss how he made me feel secure.
I miss to feel important to someone.
I miss being part of his world.
I miss sitting in the car with him.
I miss going out with him.
I miss seeing him.
I miss how things use to be.
I miss his sweet text messages.
I miss him calling me.
I miss all the cute faces he made.
I miss his face when he smiled.
I miss his laugh.
I miss making love to him.
I miss how he use to take me out.
I miss how he use to introduce me to his friends.
I miss having fun with him.
I miss that I could be myself with him.
I miss how he use to be in love with me.
I miss how much he use to want me.
I miss the way he kept missing me and telling me.
I miss to know how important I was to him.
I miss hearing that he always wanted to be with me and love me.
I miss his voice.
I miss the way he use to touch me.
I miss his love.

Idag känns det tungt att andas. Man försöker kväva ner allting genom att göra saker. Att inte behöva tänka eller känna. Bara få glömma, även om det bara är i några minuter och sen kommer allting över en igen. Usch. När ska det här gå över, blir fan galen över att tänka på att det kan ta månader, och det hjälper ju inte att bara försöka glömma, utan man måste bearbeta sig igenom allt man känner, annars blir det ju värre. Men jag vill inte känna såhär. Jag vill känna besvarad kärlek, det känns så ensamt och tomt just nu. Som om något verkligen är borta och aldrig kommer tillbaka. Som om någon har dött, det känns fan som så.

Vill känna värme och kärlek, att någon behöver mig, att det inte bara är jag som behöver någon. Jag vill ha någon speciell i mitt liv, som alltid finns där, och ger så mycket som jag också ger. Det är så tungt...Jag hade någon och nu är allting förstört, bara minnen som bara gör ont, dom glada minnena blir jag också ledsen över, för det enda jag ser i dom är saknad nu, hur allting brukade vara. Kommer minnena att bli fina igen. Allting känns så långt borta.

Ibland vill jag ha tillbaka allting, att allt ska bli som det brukade vara, men då tänker jag att det nog inte skulle bli som förut, för tiden bara går och ingenting händer. Ingen ringer och tar tillbaka alltihop. Jag sitter och hoppas ibland, men så skjuter jag bort dom tankarna...

Nu orkar jag inte skriva mer. Men det känns ändå bra att få skriva av sig, bloggen är mitt space där jag kan dumpa av allting, även om det blir mycket personligt. För jag vill ju berätta det här för någon, för när man pratar med någon så blir det ju lite bättre, jag vet att någon liten själ kanske läser det här.
Den jag vill prata med finns inte där längre.

Har varit frånvarande på bloggen för det har hänt mycket. En del av mitt liv är som bortblåst, så känns det just nu. Eller nej, det känns 1000 gånger värre. Vill inte skriva ut så mycket om detta i bloggen på något sätt, känns privat. Men Julien och jag är inte tillsammans längre. Inte ett val som jag gjorde. Så gissa hur man mår. Även om jag inte vill skriva så mycket om det, så vill jag bara skrika och få bort det jag känner, aldrig känt såhär förut, sån smärta och förvirrning, så ont så ont. Allt känns meningslöst. Allt är upp och ner. Hur ska man gå vidare. Det finns så mycket att säga, man vill kämpa och fortsätta, men så rinner allt ur händerna. JAG vill så himla mycket. Men jag kan inte tvinga någonannan om den inte vill. Jag ville fortsätta. Det känns inte som ett slut, det var ju fan inte ens början
Tror ni fattar grejen? Tror jag slutar där för jag vill inte dra upp massor.

Därför har det känns konstigt att blogga. Fortsätta med vardagen som om ingenting har hänt. Händer jävla mycket hela tiden inombords, så himla upp och ner. Men ska försöka iaf.


Fortfarande, kan inte släppa

You may not be his first, his last or his only,
He loved before he may love again, but if he loves you now, what else matters?

He's not perfect - you aren't either, and the two of you may never be perfect together, but if he can make you laugh, cause you to think twice, and admit being human and making mistakes, hold on to him and give him the most you can.

He might not be thinking of you every second of the day, but he will give you a part of him that he knows you can break - his heart.

So don't hurt him, don't change him, don't analyze and don't expect more then he can give. Smile when he makes you happy, let him know when he makes you mad, and miss him when he's not there.

Sitter och gör inget. Känns tråkigt förtillfället. Vädret med, sommaren är över Kommer inte att bli nåt mer, gör så man blir hängig å allt. Ingen lust till någonting. Känns ju roligt? Vill inte sitta och klaga

Spending all my time loving you, twentyfour hours of my day..
Julien & Jag. Han har jag tänkt på 24/7 i mer än en vecka. Ibland blir det faktist väldigt jobbigt. Man sitter och tänker på någon som man inte kan träffa just nu, och det gör ont och man blir ledsen . Ibland är det för komplicerat, man undrar hur det kommer att bli i framtiden, ibland orkar man inte tänka på sånt och skjuter bort tankarna när dom kommer men ibland måste man tänka igenom saker. Hur slutar det då? Jo jag kommer ingenvart, vet inte hur det blir med allt. Man vill ju vara tillsammans. Allt är inte alltid positivt även fast båda älskar varandra, då står annat istället ivägen.

Visst är det jobbigt med avundsjuka? Jag kan inte direkt säga att det är något som jag känner, men vet inte vad annat jag ska jämföra det med. Att alla andra får vara med honom utan jag, som älskar honom mest, han vill vara med mig, och jag med honom. SUCK
Just nu är han bortrest i en vecka, och det känns som 100år. Vi har knappt pratat sen jag kom hem

Ibland är det inte lätt.

Hur vet man att man fortfarande är kär..
När man har kommit hem igen och man bara ler när man tänker på personen, känns som om hela jag ska sprängas av saknad, när man bara har varit ifrån personen en dag och det känns som 2 månader, som om dessa 3 veckor inte har existerat.  När man sitter och chattar igen/pratar på Skype och man lixom bara känner hur kär man är, haha...Det blev inget bra inlägg. Svårt att försöka förklara starka känslor i text, när man verkligen vill förklara hur man känner.
Alla går vi igenom svåra stunder i förhållanden, även jag och Julien och ibland känns det väldigt jobbigt. Men man vet att man verkligen hör ihop när man träffas igen efter ca. 2 månader och allting känns så bra igen, för bra för att vara sant. Man vill inget mer än att bara vara med personen man älskar.
Efter en tid svalnar dom 'nykära' känslorna, men det är så härligt när dom ibland kommer tillbaka, man vet att dom alltid finns där. Att man verkligen älskar personen lika mycket som i början, och även mer!

Distansförhållanden är svåra. Det vet ni som upplever samma sak. Min pojkvän bor i Tyskland och den 3 September har vi varit tillsammans i 2 år. Två långa år. Tiden har gått väldigt fort. Många månader ifrån varandra, men fler härliga och mysiga stunder tillsammans. Och mer blir det, tänker inte ge upp honom i första taget. Inte än, inte aldrig

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Men känner alltid många känslor när jag kommer hem igen efter ha varit hos Julien. Man vill bara släppa allting och bara flytta dit till honom, men så kommer verkligheten ikapp en, eller mer rädsla? Om hur allting kommer att gå.
Tar en dag i taget Men jag vet att vi alltid kommer att vara tillsammans. Annars skulle vi inte stå där vi står idag. Han är min kärlek.

Just nu håller jag på med en helt ny kategori del till bloggen Den är helt om mig och Julien, om tiden innan vi träffades, bilder från resorna ner till honom, känslor om allting runt omkring det, när jag bloggar när jag är hos honom osv
Ska sortera in gamla inlägg, så allt hamnar på rätt ställe osv.
När jag träffade honom, och tiden innan det så skrev jag inte dagbok som jag brukade göra, bloggen är det enda som finns kvar som minnen, men tyvärr så bloggade jag inte så mycket om mina känslor om Julien då, kanske tyckte att det var för privat att skriva ut det...menmen, lite synd. Ibland är det svårt att minnas allting, tiden har gått så fort, kanske låter konstigt.
Ska iaf sortera in det som finns Mitt lilla hjärta. Love you

Hej lilla blogg
Jag har inte bloggat någonting när jag var i Tyskland, vilket kanske har märkts Har bara inte haft lust, varit lite skönt att ta en 'paus' från allt skrivande, inte haft så jätte mycket att skriva och berätta heller, tog nästan inga bilder alls denna gång. Kom hem igårkväll.
Men nästa resa är redan bokad och då åker jag ner med min mamma för första gången Jag stannar den 2 juli - 19 juli. Ska bli jätte kul, som alltid 

Vad märker jag i tyskland, och nu när jag har kommit hem och provar igen?
Jo, att mitt USB minne har blivit raderat där jag har ALLA mina designer och allting, allt som jag säljer osv som har med designandet att göra. Känns JOBBIGT! Jag använder ett program nu på datorn och försöker återställa filerna, hoppas att det funkar! Annars vet jag inte hur det blir med alla designer under tex Utförsäljning osv