Vart ska man börja. Det har varit några hemska och kämpiga månader som man har klarat sig igenom. Man trodde aldrig att man skulle må bra igen. Att man aldrig skulle kunna vara glad och le, när man hade ett sånt stort hål i bröstet och man knappt kunde andas eller tänka. Hjärtesorg..

Innerst inne var det aldrig över för mig. Det kändes som om ingenting var slut. Det var inte ett slut för oss två. Men skulle vi klara oss igenom allting. Skulle allt bli som vanligt. Det är ju inte säkert än? Jag har inte slutat känna för honom, men man gömde sina känslor. När jag hörde hans röst igen för två dagar sen blev jag som en liten sol och bitarna föll på plats igen i hjärtat. Man kände sig hel, nästan som om dessa månader inte har funnits, eller att allt känns så länge sen. Förstår inte hur man kan bli så glad över en person. Att en person kan betyda så mycket i ens liv. Så stark kärlek..

Jag är lite rädd, jag är nervös och det känns nästan nytt igen. Man vill kasta sig in i allting. Känna allt det underbara igen. För det känns bra nu. På ett sätt känns det som om vi aldrig har varit ifrån varandra, vi pratade normalt och skojade. Jag önskar att allt blir bra igen. Jag tänker ta en chans Då vet jag att jag inte kommer att ångra någonting sen.

Jag flyger ner till Julien den 27 december och stannar i ca. 2 veckor. Hittade tillslut ett billigt flyg. Helt galet Vi vill träffas igen. Det kanske låtar konstigt för många. Men band kan inte brytas bara sådär.